I den franska studien var det dricksvattnet som bidrog mest till litiumintaget — drygt en tredjedel (1). I Danmarks grundvatten har man sedan lång tid tillbaka mätt litium i grundvattnet och man vet att det varierar inom landet. I filmen beskrivs kort den studie där forskare jämförde 73 731 danskar med demensdiagnos med en kontrollgrupp utan demensdiagnos och hur mycket litium som fanns i dricksvattnet på bostadsorten (3).
De som drack vatten med mer än 15 mikrogram litium per liter hade 17 procent lägre risk för demens än de med de lägsta halterna. Men sambandet var inte rakt: de som drack vatten med 5 till 10 mikrogram per liter hade i stället 22 procent högre risk. Det gör sambandet svårbedömt. Och det behövde ju inte heller ha varit litium som bidrog till skillnaden. Forskarna påpekar själva att det kan vara andra faktorer som skiljer såsom kostvanor, utbildning, stad eller landsbygd. Oavsett är det en intressant observation (3).
I filmen beskrivs också en studie där man har gett mikrodoser av litium till personer med Alzheimers sjukdom. I en randomiserad, dubbelblindad, men liten studie (113 patienter), fick en grupp en pyttedos av litium och kontrollgruppen ett ”sockerpiller” För att mäta skillnader mellan den grupp som fått litium och kontrollgruppen användes MMSE (Mini-Mental State Examination) eller, som den tidigare kallades, MMT (Mini-Mental Test). MMSE är ett vanligt test, som använts länge och består av olika frågor och uppgifter som: vilket datum det är, var vi är, att kunna upprepa och komma ihåg tre ord, räkna baklänges, benämna föremål och rita av en figur. Maxpoängen är 30 och under 24 kan det i vissa fall tala för demenssjukdom. Vid Alzheimers sjukdom försämras ofta genomsnittet med några poäng per år. I studien försämrades kontrollgruppen från knappt 18 till 14 på femton månader, medan gruppen som fick litium stod stilla (4). Det är intressant och gör att de litiumintag i mikrodoser borde undersökas vidare. Studien hade begränsningar som gjorde det svårt att dra några säkra slutsatser. Den var liten, och alla 113 patienterna behandlades på ett och samma sjukhus i São Paulo. Det var alltså ingen multicenterstudie. Och MMSE var det enda som mättes (4). I studien gavs litium antingen som karbonat eller som glukonat. Den uppdelningen görs inte i filmen där fokus är att få fram just att litium gavs i mikrodos och att det blir tydligt i jämförelse med ett vanligt preparat som används vid bipolär sjukdom.
En liten studie är inte är tillräcklig för att kunna rekommendera en substans som ett läkemedel. För det behövs större multicenterstudier, så kallade fas 3-studier.
- ANSES. Second French Total Diet Study (TDS 2). Report 1: Inorganic contaminants, minerals, persistent organic pollutants, mycotoxins and phytoestrogens. Maisons-Alfort: ANSES; 2011. Section 4.23 and Table A1. Tillgänglig från: https://www.anses.fr/system/files/PASER2006sa0361Ra1EN.pdf
- Ericson U, Edwall Löfvenborg J. Kost och demens: en litteraturstudie om äldres kost i relation till kognitiv hälsa och utveckling av demens. Uppsala: Livsmedelsverket; 2025. Livsmedelsverkets rapportserie L 2025 nr 17. ISSN 1104-7089.
- Kessing LV, Gerds TA, Knudsen NN, Jørgensen LF, Kristiansen SM, Voutchkova D, et al. Association of Lithium in Drinking Water With the Incidence of Dementia. JAMA Psychiatry. 2017;74(10):1005–10. doi:10.1001/jamapsychiatry.2017.2362
- Nunes MA, Viel TA, Buck HS. Microdose Lithium Treatment Stabilized Cognitive Impairment in Patients with Alzheimer’s Disease. Curr Alzheimer Res. 2013;10(1):104–7. doi:10.2174/1567205011310010014